30/03/2009

FN-konferens blev traumatisk upplevelse

FN-konferens blev traumatisk upplevelse

By David Högfeldt

Posters av Hitler som delas ut, Mein Kampf och Sions vises protokoll på bokborden, glåpord mot judar. Man skulle kunna tro att det handlar om en nynazistisk eller islamistisk grupps möte i en skum källarlokal. Men i själva verket är platsen en FN-konferens mot rasism.

Om tre veckor samlas FN till en konferens mot rasism i Genève. Syftet tycks lovvärt, men händelser under den föregående konferensen i Durban 2001 är avskräckande. Sida vid sida med FN-ländernas konferens mot rasism hölls ett eget FN-arrangemang för frivilligorganisationer. Bland de många deltagarna var en grupp judiska studenter från European Union of Jewish Students. De kom förväntansfulla inför att få delta i en stor världskonferens mot rasism, men chockades av vad de fick uppleva. – Vi hade aldrig sett sådan propaganda förr. Mein Kampf såldes, det fanns posters av Hitler och vi anklagades för att mörda palestinier, minns gruppens ledare Joelle Fiss, som i dag arbetar vid människorättsorganisationen Human Rights First.

För många av de judiska studenterna blev, tragiskt nog, FN- konferensen det första mötet med rasism. – Det var en surrealistisk upplevelse när vi var på en konferens som skulle bekämpa intolerans, säger Joelle Fiss. Konferensen symboliserar hela problematiken med FN, menar hon. – Durban-konferensen visar att det behöver göras stora reformer inom FN. FN har stor brist på trovärdighet.

I dagboksform har Joelle Fiss under titeln The Durban Diaries skildrat gruppens erfarenheter från Durban. Här följer några exempel från en berättelse skriven av en förtvivlad och bestört Joelle Fiss. Den första dagen samlades frivilligorganisationerna på Kingsmead Cricket Stadium.”Var du än vänder dig jämförs Israel med Nazityskland. Affischer jämför Israel med den tidigare sydafrikanska regimens apartheidpolitik… Advokater från Arabförbundet säljer Sions vises protokoll. Karikatyrer hängs upp. En av dem visar en rabbin med Sions vises protokoll under armen och en israelisk armékeps på huvudet. En annan affisch visar hur judar bakar sitt bröd: med blod från muslimer.” Två dagar senare, efter att den judiska gruppen fått utstå en lång rad av antisemitiska påhopp, hålls en debatt om antisemitism. En expertgrupp förklarar antisemitismens historiska rötter beskriver hur den tar sig form i dag. Men under tiden blir det allt mer oväsen i lokalen och talarna tvingas flera gånger avbryta sina anföranden. Sedan börjar anklagelserna hagla mot judarna, att de beter sig likadant mot palestinierna som nazisterna mot dem, samtidigt som historierevisionister börjar hävda att Förintelsen aldrig ägt rum. Så plötsligt stormar en stor grupp in i salen och börjar skrika: ”Ni är alla mördare! Ni har palestinskt blod på era händer!” De närmar sig judarna, och i den våldsamma stämningen drabbas några av panik och springer där-ifrån. Hetsen fortsätter: ”Ni tillhör inte människosläktet! Ett utvalt folk? Ni är ett förbannat folk!” Det här är bara några korta utdrag ur en smärtsam skildring av en konferens mot rasism som hade en stark bismak av judehat. Passiviteten från andra var det svåraste att uppleva i Durban, menar Joelle Fiss. – Det som särskilt slog oss var att andra grupper från Europa inte hjälpte oss. Vi kände oss övergivna av det demokratiska medborgerliga samhället. De såg vad som hände framför sina ögon, och det gjorde oss mycket besvikna.

Under lång tid efteråt satte konferensen i Durban djupa spår i de unga judiska deltagarna, berättar Joelle Fiss. – Ingen av oss ville tala om det efteråt, av rädsla för att på nytt möta samma aggressioner. Vi kom som judar och världsmedborgare för att bekämpa antisemitism, och kunde inte förstå varför antirasismorganisationer diskriminerade oss och var aggressiva mot oss.

 

 

comments powered by Disqus